Camilla

Idag är det Hemtjänstens dag. Tänkte att det passar ganska bra att skriva om varför jag älskar mitt jobb så pass mycket spm jag gör, och varför jag inte vill byta arbetsplats (vilket många har sagt att jag borde göra p.g.a utmattningen, och att det inte är optimalt för mig att jobba skift och jobba mot klockan ganska ofta.)

 

*Mötet med människor

Ni anar inte vad intressant det är att dagligen få träffa människor med så mycket i sitt bagage. Att få komma hem till dessa människor, veta att dom släpper in mig som gäst i sina hem, trots att jag är där för att utföra mitt arbete. Att få höra allt som alla dessa människor har varit med om, vilka resor de har gjort, krigen som de har varit med om, hur man levde är de var unga och hur dom jämför med hur det är nu. Jag skulle kunna sitta hos en och samma person en hel dag och bara prata med personen, och ha intressanta diskussioner. Dom har varit med och byggt upp Sverige, nu är det deras tur att få någonting tillbaka.

 

 

*Motionen

Ja, gratis motion är ju aldrig fel. Vi går dagarna i ända, vi lyfter, vi knäböjer och vi går i trappor. Vi använder våra kroppar varje dag, vilket man inte gör i alla yrken. Det är en härlig känsla när man kommer hem och känner att kroppen har arbetat. (Bara man arbetar på rätt sätt så att kroppen inte överansträngs. Då är det inte lika härligt ;-))

 

Man är aldrig fullärd i mitt yrke. Det kommer ständigt nya utbildningar och riktlinjer som vi ska arbeta efter. Dessutom finns det massor av ansvarsområden på själva arbetsplatsen som vi kan anmäla oss till om vi har det intresset. (Jag är Arbetsplatsombud/skyddsombud, arbetsledare på mia jobbhelger, tdokumentationsombud, jag hjälper till med matlistor som våra kunder beställer och jag hoppar in som planerare när det behövs) Sen finns det bl.a Handledare, demensvägledare, spetsad i Hot och våld, ombud för hälsa och friskvård m.m 

 

Vi är ute väldigt mycket i friska luften. Vintertid kanske det inte är jätteroligt, eller dom dagar som regnet öser ner, men under våren, sommaren och dom fina höstdagarna är jag otroligt glad över att jag får vara ute mycket. Och jag är hellre ute när det är kallt än att inte får någon frisk luft över huvud taget. och under vintern, när solen bara är uppe några timmar om dagen, så är det jätteskönt att kunna vara ute den delen av dagen. Vi får mer solljus och frisk luft än många andra.

 

Det är väl egentligen den största anledingen till att jag är så fäst vid mitt jobb. Vi hjälper människor.

Vi ser till att dom kan vara hemma så länge som möjligt, så länge som dom själva vill. Vi ser till att dom kommer upp ur sängen, att dom får mat, att dom får rena kläder, ett städat hem, att dom får hem varor från affären, vi följer med dom till vårdinrättningar, vi följer med dom ut på promenader, att dom får sällskap och sociala stunder varje dag. Vi sitter ner och pratar med dom, vi lyssnar, vi uppmärksammar, vi finns för dom, vi SER dom. För många så är vi den enda kontakten dom har varje dag. Vi är dom enda som dom träffar, dom enda dom kan prata med. Behöver jag säga hur viktigt det är för dom?

 

Och lokalt så måste jag säga att har världens bästa arbetsplats. Jag har en fantastisk chef som alltid finns för oss, samordnare som lyssnar på oss, som ser ss och finns för oss. Och jag har världens bästa kollegor. Vi ställer upp för varandra, vi lyssnar på varandra, vi ger varandra en klapp på axeln, vi skrattar och vi kramas. Det är alltid lika roligt att få träffa dom. Utan dessa fantastiska människor som jag träffar varje dag hade det inte varit lika roligt att komma till jobbet på morgonen.