Camilla

Idag är det Hallloween. Dagen som många barn klär ut sig och knackar dörr för "Bus eller godis"

Det är också den kvällen som folk har en anledning att klä ut sig, festa till och ha en rolig kväll.

 

Men just i år infaller Halloween samma dag som Alla helgons dag, och det är den dagen som jag har valt att fokusera på.

Det "firandet" är otroligt mycket mer värt än Halloweenfirandet. Jag har visserligen aldrig varit något jättefan av Halloween, men idag tar jag extra mycket avstånd från det.

 

Jag väljer att fokusera på att hedra dom som fattas oss. Själv tänker jag naturligtvis på pappa, skulle bara fattas annat.

Jag har så dåligt samvete för att jag inte har varit vid minneslunden idag, men jag orkade helt enkelt inte det. Jag har varit så labil idag, och eftersom jag har Emanuel så vågade jag inte riktigt. Dels är det alltid så mycket folk, och dels så var jag rädd för att jag skulle bryta ihop, och det vill jag INTE med Emanuel i närheten.

Har lovat mig själv att gå dit i början på nästa vecka i stället. Så jag kan sitta där i lugn och ro.

Jag behöver det.

 

.

.

.

.

.

.

.

Så den här kvällen har jag ägnat åt min älskade son. Vi har spelat spel, ätit godis och tittat på Pippi Långstrump. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till min lilla son. Vad hade jag gjort utan honom?

 

 

 

 

Uppdatering:

Kom på att för exakt två år sen (om man räknar dagen, inte datumet) så bröt jag och G upp och hela mitt liv förändrades. Och det hände bara för att jag valde att gå till minneslunden ensam och tända ljus för pappa.

Vad hade hänt om jag inte gjort det? Hade jag fortfarande mått lika dåligt? Hade jag stannat kvar i förhållandet? Hade jag fortfarande stått kvar på samma ställe och trampat? Troligtvis inte. 

Tänk så mycket bättre jag mår idag.