Camilla

Skrev ju i förra inlägget att jag inte mår speciellt bra just nu, men att jag är på god väg att få hjälp med det.

 

När min chef fick veta hur jag mådde kontaktade hon genast ROA (Rehabilitering och Aktivering) för att se om jag kunde få hjälp där. Jag fick en tid snabbt, och i onsdags var jag där på ett första samtal.

 

Jag fick träffa en jättebra KBT-terapeut, och lyssnade och var jätteförstående.

Jag berättade lite om hur jag mådde och hur det har varit sen allt det här började.

Fick veta att behandlingen jag fick sist var väldigt bra kortsiktigt, men att jag hade behövt något som var med långsiktligt eftersom det har kommit tillbaka. Tydligen så är sömnen det mest kritiska för mig just nu.

Jag har alltid trott att sömnen är det första tecknet på att man borde ta det lugnt, men jag fick veta att det är precis tvärt om. Min kropp har redan försökt allt - att ge mig ångest, panikattacker, magvärk och huvudvärk o.s.v, men det har inte fungerat, så nu "slår den bort" sömnen. Det är det mest drastiska som koppen kan göra, och enligt terapeuten behöver det inte vara långt kvar tills jag inte kan komma upp ur sängen över huvud taget. Det fick mig verkligen att tänka till.

 

Jag fick göra ett test som handlade om utmattning, och mitt mående de senaste två veckorna.

När terapeuten läste igenom svaret erbjöd hon mig en plats i deras stresshanteringsgrupp. Man träffas  gånger och är för anställda i Haninge kommun. Meningen är att man ska få prova på olika typer av nervarvning och avslappning, samt prata om sitt mående. Terapeuten tror att det kan vara jättebra för mig då jag har nytta av det resten av livet.

 

Min chef gav grönt ljus till träffarna, så den 30e november är första tilfället. Får se om det är något för mig.

Fungerar det inte så kommer jag få fler individuella samtal.